God morgon!

Till ackompanjemanget av en fågelsång värdig en regnskog har Jag just avnjutit en närande frukost, bestående av bönor, korv, spansk omelett, mangojuice, ugandiskt te och kaffe, i nu nämnd ordning.

Nåväl. Solen värmer gott och den termometer som Leffe Persson gav mig visar

27 grader. Lägsta temperatur har varit 26 så vi befinner på tropiska breddgrader.

En snabb rekapitulation av resan ner.

03.00 a.m. hämtade två taxibilar oss, en hemma hos mig i Mälarhöjden och en hemma hos Anna och Anton i Tallkrogen.

Därifrån plockade vi upp resten av gänget, Jaana, Haben, Josefina och Sofia för en resa i morgonmörka Stockholm till Arlanda.

Planet avgick enligt tidtabell 06.25 på 130 mil långa färden mot Amsterdam där vi landade ahead of schedule.

Planet, en Airbus mot Entebbe kom iväg något senare men den resan gick lugnt med några enstaka stunder av turbulens då det kändes lite skakigt.

Hur långt det är fågelvägen mellan Amsterdam och Kigali vet jag inte och jag glömde fråga flygvärdinnorna. Flög vi i jonosfären, stratosfären eller någon annan sfär?

Moln är fascinerande fenomen. Fluffigt vita och mjuka vid en anblick.

Jag träffade, av någon oförklarlig och oförklarlig  anledning även på detta plan, naturligtvis en person som fångade mitt intresse som öppnade en dörr till några tankeställare.

Mannen i detta fall var filmproducent i Kigali. Han berättade om folkmordet i Rwanda. Hans uppgift är att leda och övervaka produktion av olika realityserier för att läka såren efter de tre tragiska månaderna när allt som kunde slutade i ett stort svart hål. 

Efter mellanlandningen i Kigali tog planet ett halvtimmes skutt över Viktoriasjön till Entebbe.

Allt bagage var med och viseringen gick mycket smidigt och snabbt.

Utanför väntade två bilar på oss som tog oss till hotellet, Elephant Safari Village. 

Vatten, vatten, vatten var ett måste och det ordnades fram snabbt.

Vi fick sätta upp ett av våra medhavda myggnät och det var en enkel och genial konstruktion.

På dörren till köket på Elephant Safari Village satt en klistermärke där det stod You can stop corruption. Jag läste texten högt och portiern skrattade högt och lade till: It is impossible.

Igår morse var det dags för avfärd mot Mbale och vår chaufför Vincent var där tidigt.

Klockan var säkert 10 innan vi kom iväg och då skulle vi skulle vi in i trängseln i Kampala. 

Där protesterar folk från organisation walk to work samtidigt som det var en världskonferens för ambulanspersonal.

Vi kom till slut ut ur huvudstaden och anträdde färden mot Mbale.

Vatten och bananer hade vi med oss inköpta på shoppinggallerian Shoprite.

Alla visade ett otroligt tålamod i den tryckande hettan under den åtta timma långa färden.

Middag avnjöt vi på Mbale Resort Hotels restaurang som verkligen inte är av typen fast food.

Idag den första april har vi badat i poolen och det var svalkande och energigivande och inget skämt utan på blötaste allvar.

Vad som är så speciellt och fantastiskt med denna resa är att hela skolan är representerad, från förskoleklass till 9:an.

Det känns stort och viktigt.

Hälsar

Janne