Äventyret fortsätter !

Hej!
Vi anlände säkert till Ruch Hotel strax före eller strax efter 19.30.
Vägen från Masindi till Kampala håller svensk motorvägsklass och den gick bra rakt igenom.

Det blev lite strul med betalningen på Paraa Lodge men det gick vägen till slut.
De ville ta mer betalt än vad Anna hade överenskommet via melj.
Upp med mejlet på disken men telefonkontakter var nödvändiga och kopia tas på brevet.
Det finns en rädsla av att göra fel har vi märkt och då är det bättre att ta mer betalt om någon är osäker.
Det kan du inte förlora jobbet för. Tar för lite betalt kan du hänga löst.

Vi hann inte med den ursprungliga färjan men på hotellets önskan gjorde de en extra tur för vår skull och några andra eftersläntrare.
Som sagt, en smula försenade gav vi oss av och eftersom schimpanstrekkingen var inställd beslöt vi oss för att runda i parken med något annat.
Då blev det Murchison Falls där fallen delar upp sig i två raviner.
Den som går att nå till fots är den spektakulära med ett våldsamt skådespel av nedströmmande vatten som ryter och skummar och skapar regnbågar under sin färd neråt.

En minst sagt guppig och skakig väg tog oss dit och mot slutet ringlade sig vägen i serpentiner ner mot målet.
Trots vår chaufför Vincents känsliga rörelser med ratten och tåtoppskänsla med gaspedalen gick det inte att undvika skakandet och guppandet och gungandet,

En annan sak som besvärade oss i bilen var tse tse-flugor.
Hur många gånger som helst kunde vi smälla på en fluga utan att den visade minsta tecken på att överge livhanken.
De verkade vara gjorda mycket elastiskt gummi och fög bara vidare.
Till slut blev Sofias flip-flop-tofflor vår räddning.
En fullträff med sulan och till med dessa gav upp och föll döda ner på golvet.
Eftersom vi hade flugor hängande utanför för fönstret fick de vara uppe ända tills vi lämnat buskstäppen bakom oss och kommit till bebodda trakter.
Stängda fönster gjorde att det blev varmt i bilen. Den blygsamma AC:n bidrog inte nämnvärt till att sänka temperaturen.

Hela gruppen har visat ett oändligt tålamod med de ugandiska vägarna och de tre mycket långa tarnsporterna vi har genomfört.
De har varit beundransvärda på alla sätt. Något jag absolut måste nämna är Josefinas och Sofias underhållning i bilen under denna del av resan.
Idag var det en kvinna under gårdagens Niltur som fick se sig rejält parodierad av gruppens skådisar.

Naturligtvis bjöd även resan från Masindi till Kampala på överraskningar och tänkvärda iakttagelser men det får bli för morgondagens resereportage.

Hälsar en mycket trött men glad och lycklig

Janne