På vägen mellan Masindi och Kampala far huvudet från höger till vänster och tillbaka.
Hela tiden dyker det upp människor, djur, byggnader, färggranna frukter, växter eller konstruktioner som fångar mitt intresse.
Oväntade och för ögat helt nya situationer som skall tolkas efter mitt sätt att se på saker och ting.
På höger sida av vägen löper ett relativt nybyggt staket försett med taggtråd.
Sätter du taggtråd runt dina ägor är det något du vill skydda, stänga in det jag äger och stänga ute objudna gäster.
Det som nu följer kan inte ha tagit många sekunder att se men vissa intryck stannar och väcker tankar.
En kvinna står framför detta taggtrådstaket med sin cykel.
Hon står helt frågande inför det faktum att hon inte kommer förbi staketet.
Kanske var det förut hennes genväg hem men nu är den stoppad.
Hela hennes kroppsspråk vittnar om att hon förstår inte riktigt hur hon skall handskas med detta faktum att hon inte kommer fram.
Skall hon lyfta cykeln över staket, som säkert når henne några decimeter ovanför midjan?
Varför har någon satt upp ett staket just här där jag skall fram?
Hela hennes gestalt, hela hon är ett stort frågetecken.
Vi får troligen aldrig veta historien bakom varför hon stog där.
Sofia ser samma situation och vi tittade på varandra och vi ler igenkännande åt hennes öde.
Hälsar
Janne
Ugandaresan 2012
Josefina,Anton,Anna,Sofia,Janne,Jaana och Haben
torsdag 12 april 2012
onsdag 11 april 2012
Äventyret fortsätter !
Hej!
Vi anlände säkert till Ruch Hotel strax före eller strax efter 19.30.
Vägen från Masindi till Kampala håller svensk motorvägsklass och den gick bra rakt igenom.
Det blev lite strul med betalningen på Paraa Lodge men det gick vägen till slut.
De ville ta mer betalt än vad Anna hade överenskommet via melj.
Upp med mejlet på disken men telefonkontakter var nödvändiga och kopia tas på brevet.
Det finns en rädsla av att göra fel har vi märkt och då är det bättre att ta mer betalt om någon är osäker.
Det kan du inte förlora jobbet för. Tar för lite betalt kan du hänga löst.
Vi hann inte med den ursprungliga färjan men på hotellets önskan gjorde de en extra tur för vår skull och några andra eftersläntrare.
Som sagt, en smula försenade gav vi oss av och eftersom schimpanstrekkingen var inställd beslöt vi oss för att runda i parken med något annat.
Då blev det Murchison Falls där fallen delar upp sig i två raviner.
Den som går att nå till fots är den spektakulära med ett våldsamt skådespel av nedströmmande vatten som ryter och skummar och skapar regnbågar under sin färd neråt.
En minst sagt guppig och skakig väg tog oss dit och mot slutet ringlade sig vägen i serpentiner ner mot målet.
Trots vår chaufför Vincents känsliga rörelser med ratten och tåtoppskänsla med gaspedalen gick det inte att undvika skakandet och guppandet och gungandet,
En annan sak som besvärade oss i bilen var tse tse-flugor.
Hur många gånger som helst kunde vi smälla på en fluga utan att den visade minsta tecken på att överge livhanken.
De verkade vara gjorda mycket elastiskt gummi och fög bara vidare.
Till slut blev Sofias flip-flop-tofflor vår räddning.
En fullträff med sulan och till med dessa gav upp och föll döda ner på golvet.
Eftersom vi hade flugor hängande utanför för fönstret fick de vara uppe ända tills vi lämnat buskstäppen bakom oss och kommit till bebodda trakter.
Stängda fönster gjorde att det blev varmt i bilen. Den blygsamma AC:n bidrog inte nämnvärt till att sänka temperaturen.
Hela gruppen har visat ett oändligt tålamod med de ugandiska vägarna och de tre mycket långa tarnsporterna vi har genomfört.
De har varit beundransvärda på alla sätt. Något jag absolut måste nämna är Josefinas och Sofias underhållning i bilen under denna del av resan.
Idag var det en kvinna under gårdagens Niltur som fick se sig rejält parodierad av gruppens skådisar.
Naturligtvis bjöd även resan från Masindi till Kampala på överraskningar och tänkvärda iakttagelser men det får bli för morgondagens resereportage.
Hälsar en mycket trött men glad och lycklig
Janne
Vi anlände säkert till Ruch Hotel strax före eller strax efter 19.30.
Vägen från Masindi till Kampala håller svensk motorvägsklass och den gick bra rakt igenom.
Det blev lite strul med betalningen på Paraa Lodge men det gick vägen till slut.
De ville ta mer betalt än vad Anna hade överenskommet via melj.
Upp med mejlet på disken men telefonkontakter var nödvändiga och kopia tas på brevet.
Det finns en rädsla av att göra fel har vi märkt och då är det bättre att ta mer betalt om någon är osäker.
Det kan du inte förlora jobbet för. Tar för lite betalt kan du hänga löst.
Vi hann inte med den ursprungliga färjan men på hotellets önskan gjorde de en extra tur för vår skull och några andra eftersläntrare.
Som sagt, en smula försenade gav vi oss av och eftersom schimpanstrekkingen var inställd beslöt vi oss för att runda i parken med något annat.
Då blev det Murchison Falls där fallen delar upp sig i två raviner.
Den som går att nå till fots är den spektakulära med ett våldsamt skådespel av nedströmmande vatten som ryter och skummar och skapar regnbågar under sin färd neråt.
En minst sagt guppig och skakig väg tog oss dit och mot slutet ringlade sig vägen i serpentiner ner mot målet.
Trots vår chaufför Vincents känsliga rörelser med ratten och tåtoppskänsla med gaspedalen gick det inte att undvika skakandet och guppandet och gungandet,
En annan sak som besvärade oss i bilen var tse tse-flugor.
Hur många gånger som helst kunde vi smälla på en fluga utan att den visade minsta tecken på att överge livhanken.
De verkade vara gjorda mycket elastiskt gummi och fög bara vidare.
Till slut blev Sofias flip-flop-tofflor vår räddning.
En fullträff med sulan och till med dessa gav upp och föll döda ner på golvet.
Eftersom vi hade flugor hängande utanför för fönstret fick de vara uppe ända tills vi lämnat buskstäppen bakom oss och kommit till bebodda trakter.
Stängda fönster gjorde att det blev varmt i bilen. Den blygsamma AC:n bidrog inte nämnvärt till att sänka temperaturen.
Hela gruppen har visat ett oändligt tålamod med de ugandiska vägarna och de tre mycket långa tarnsporterna vi har genomfört.
De har varit beundransvärda på alla sätt. Något jag absolut måste nämna är Josefinas och Sofias underhållning i bilen under denna del av resan.
Idag var det en kvinna under gårdagens Niltur som fick se sig rejält parodierad av gruppens skådisar.
Naturligtvis bjöd även resan från Masindi till Kampala på överraskningar och tänkvärda iakttagelser men det får bli för morgondagens resereportage.
Hälsar en mycket trött men glad och lycklig
Janne
Jannes morgonfunderingar
Vi skriver den 11 april och jag är redo att frukostera.
Klockan är 06.30.
Soluppgången ar rödskimrande och i regnskogsvegetationen längs med floden sjunger fåglarna for allt vad deras näbbar och strupar och lungor är värda lovsånger till livet.
Jag slår mig ner vid ett bord med min lilla starter pa en stor tallrik. Vad den består av?
Frukosten - den färska frukten. Mangon ar ett myller av av smakintryck och den smälter som smör i munnen.
Den söta och saftiga ananasen ar starkt beroendeframkallande. Fruktstunden avrundas med en läskande vattenmelon.
Alla tre frukterna är snyggt uppskurna i skivor.
Från bordet bredvid hör jag danska talas. Man, fru och två pojkar i skolåldern äter och småpratar men jag är fullt upptagen av att stilla min morgonhunger.
En servitör kommer till mitt bord och undrar: How was the night, sir? Det är nog den vanligaste frågan i arla morgonstund. Och det är klart att hotellpersonalen vill att deras gäster skall ha sovit gott och inte blivit vare sig störda av inade mygg, oroliga magar, bullrande gäster eller påträngande vilda djur. Det är mycket standard i fraser.
Jag beställer te, black tea med honung från bushen. Han kommer in med det och det har en mildare smak än Earl Grey.
Omeletten lagas av en kock bakom en gasspis med två stekpannor. Jag vill ha alla ingredeinser - "I want everything" säger jag och gör en svepande rörelse med handen. Det innebär; rödlök, grönpeppar, svamp, finhackad paprika och riven ost. Han kommer ut med den färdiga anrättningen till bordet. Jag tackar och tar emot och han frågar: Going for a game drive today, sir? "We went on a safari yesterday and today we are going to Kampala."
Omeletten smakar som bara en omelett kan göra i Uganda, utsökt. Det enda jag behover tillsätta är salt för att allt skall vara helt 100 %-igt.
Buffen (tangentbordet saknar accent) är bastant, milt uttryckt. Ingen behöver gå därifran med tom mage. Beef sausage, scamble eggs, grilled tomatoes, harch brown potatoes och baked beans står snyggt uppställt i väl tillagna anordningar för varmhållning. Pancakes elller plättar, är det enda jag inte provar. Jag saltar även ordentligt på detta.
Brödrosten är stor som en 14-tums TV och har ett pater noster-verk där brödskivan förs långsamt genom en hetta som skapas av två glödheta slingor, en upptill och en nertill. Mitt bröd fatsnat av någon anledning och hovmästaren ser min belägenhet och rusar genast fram. Han bryter strömmen och frågar: "Did you put in brown bread, sir?" Yes, svarar jag och känner skuld och spelad förvåning och frågar: "It doesn't work on brown bread?" Han ler och plockar ut mitt bröd och det ser klart ätbart ut.
Det är inte varje dag jag brer smör av market President gastronomique pa bröd och jag erfar en känsla av V.I.P.
För att avrunda denna lilla betraktelse över en frukost måste besticken upp på bordet. De ar storväxta och fullvuxna. Gaffeln känns nästan som att hålla en högaffel i handen och kniven är brutalt stor. Har gäller det att hitta balansen mellan fin- och grovmotorik. Efter ett tag har jag vänjt mig och det känns lika naturligt som att äta med bestick modell mindre från hemmavid.
Under tiden har jag hört flodhästarnas olika läten och jag undrar om de skrattar. Kanske är det någon i flocken som drar en fräckis och sen brister en ut i ett fornumstigt garv, men det är en annan historia.
Hälsar
Janne från dataskrubben på Paraa Lodge.
Klockan är 06.30.
Soluppgången ar rödskimrande och i regnskogsvegetationen längs med floden sjunger fåglarna for allt vad deras näbbar och strupar och lungor är värda lovsånger till livet.
Jag slår mig ner vid ett bord med min lilla starter pa en stor tallrik. Vad den består av?
Frukosten - den färska frukten. Mangon ar ett myller av av smakintryck och den smälter som smör i munnen.
Den söta och saftiga ananasen ar starkt beroendeframkallande. Fruktstunden avrundas med en läskande vattenmelon.
Alla tre frukterna är snyggt uppskurna i skivor.
Från bordet bredvid hör jag danska talas. Man, fru och två pojkar i skolåldern äter och småpratar men jag är fullt upptagen av att stilla min morgonhunger.
En servitör kommer till mitt bord och undrar: How was the night, sir? Det är nog den vanligaste frågan i arla morgonstund. Och det är klart att hotellpersonalen vill att deras gäster skall ha sovit gott och inte blivit vare sig störda av inade mygg, oroliga magar, bullrande gäster eller påträngande vilda djur. Det är mycket standard i fraser.
Jag beställer te, black tea med honung från bushen. Han kommer in med det och det har en mildare smak än Earl Grey.
Omeletten lagas av en kock bakom en gasspis med två stekpannor. Jag vill ha alla ingredeinser - "I want everything" säger jag och gör en svepande rörelse med handen. Det innebär; rödlök, grönpeppar, svamp, finhackad paprika och riven ost. Han kommer ut med den färdiga anrättningen till bordet. Jag tackar och tar emot och han frågar: Going for a game drive today, sir? "We went on a safari yesterday and today we are going to Kampala."
Omeletten smakar som bara en omelett kan göra i Uganda, utsökt. Det enda jag behover tillsätta är salt för att allt skall vara helt 100 %-igt.
Buffen (tangentbordet saknar accent) är bastant, milt uttryckt. Ingen behöver gå därifran med tom mage. Beef sausage, scamble eggs, grilled tomatoes, harch brown potatoes och baked beans står snyggt uppställt i väl tillagna anordningar för varmhållning. Pancakes elller plättar, är det enda jag inte provar. Jag saltar även ordentligt på detta.
Brödrosten är stor som en 14-tums TV och har ett pater noster-verk där brödskivan förs långsamt genom en hetta som skapas av två glödheta slingor, en upptill och en nertill. Mitt bröd fatsnat av någon anledning och hovmästaren ser min belägenhet och rusar genast fram. Han bryter strömmen och frågar: "Did you put in brown bread, sir?" Yes, svarar jag och känner skuld och spelad förvåning och frågar: "It doesn't work on brown bread?" Han ler och plockar ut mitt bröd och det ser klart ätbart ut.
Det är inte varje dag jag brer smör av market President gastronomique pa bröd och jag erfar en känsla av V.I.P.
För att avrunda denna lilla betraktelse över en frukost måste besticken upp på bordet. De ar storväxta och fullvuxna. Gaffeln känns nästan som att hålla en högaffel i handen och kniven är brutalt stor. Har gäller det att hitta balansen mellan fin- och grovmotorik. Efter ett tag har jag vänjt mig och det känns lika naturligt som att äta med bestick modell mindre från hemmavid.
Under tiden har jag hört flodhästarnas olika läten och jag undrar om de skrattar. Kanske är det någon i flocken som drar en fräckis och sen brister en ut i ett fornumstigt garv, men det är en annan historia.
Hälsar
Janne från dataskrubben på Paraa Lodge.
Naturupplevelser
Hej bloggen! Detta blir nog ett av de sista inläggen vi (Sofia, Josefina och Haben) kommer att skriva. För imorgon åker vi nämligen mot Kampala, och sen är det bara en natt kvar innan vi åker hem till Sverige igen. Det ska bli skönt att komma hem, men vi kommer att sakna Uganda.
Just nu sitter vi i lobbyn på Paraa Lodge Hotel, vi har precis ätit lyxmiddag som även idag bestod av buffé.(mycket godare än igår) Idag har vi varit på safari vilket var väldigt coolt, massor med vilda djur. Vi fick tyvärr inte se alla i "the big 5" , utan bara elefant och buffel. Vi såg flera hundra antiloper, en flock på drygt 30 giraffer och massa vårtsvin. Senare på dagen var det dags för tur på Nilen, då färdades vi med en ganska så stor båt vid namn African Queen. Vi fick se flodhästar,krokodiler,fåglar och apor och skum från vattenfallet som liknade "whipedcream" enligt den enormt störande amerikanska barnfamiljen som satt brevid oss och skrek stup i kvarten.
Vi kom även överräns om att morgondagens schimpansvandring ej blir av, pågrund av att för utmattade av de senaste dagarnas tidiga mornar så vi orkar ej gå upp vid gryningen en dag till.
Just nu sitter vi i lobbyn på Paraa Lodge Hotel, vi har precis ätit lyxmiddag som även idag bestod av buffé.(mycket godare än igår) Idag har vi varit på safari vilket var väldigt coolt, massor med vilda djur. Vi fick tyvärr inte se alla i "the big 5" , utan bara elefant och buffel. Vi såg flera hundra antiloper, en flock på drygt 30 giraffer och massa vårtsvin. Senare på dagen var det dags för tur på Nilen, då färdades vi med en ganska så stor båt vid namn African Queen. Vi fick se flodhästar,krokodiler,fåglar och apor och skum från vattenfallet som liknade "whipedcream" enligt den enormt störande amerikanska barnfamiljen som satt brevid oss och skrek stup i kvarten.
Vi kom även överräns om att morgondagens schimpansvandring ej blir av, pågrund av att för utmattade av de senaste dagarnas tidiga mornar så vi orkar ej gå upp vid gryningen en dag till.
tisdag 10 april 2012
Safari !
Nu bor vi ståndsmässigt på Chobe Safari Lodge.
Färden upp hit gick mycket bra.
Vincent, vår chaufför, är lugn och säker och tar inga onödiga risker.
Han skapar en trygghet med sitt lugna sätt.
Nedanför brusar Nilen rogivande medan flodhästarna muttrar en obegriplig rotvälska och grodorna gör allt för att överrösta varandra i sitt monotona kväkande.
Färgprakten är bedövande men samtidigt livgivande och mina ögon ömsom lapar, dricker och bäljar av de digra intrycken och jag känner en obeskrivlig ro i själen.
Nu väntar vi på en närande frukost som skall stärka oss inför den kommande safarin.
Hälsar
Janne
Färden upp hit gick mycket bra.
Vincent, vår chaufför, är lugn och säker och tar inga onödiga risker.
Han skapar en trygghet med sitt lugna sätt.
Nedanför brusar Nilen rogivande medan flodhästarna muttrar en obegriplig rotvälska och grodorna gör allt för att överrösta varandra i sitt monotona kväkande.
Färgprakten är bedövande men samtidigt livgivande och mina ögon ömsom lapar, dricker och bäljar av de digra intrycken och jag känner en obeskrivlig ro i själen.
Nu väntar vi på en närande frukost som skall stärka oss inför den kommande safarin.
Hälsar
Janne
Giftermål !
Hej!! Vi är i Murchison falls, och har nyss ätit middag, buffé. Det var inte så gott, och det är skitstora kackelackor här. Men det känns säkert bättre imorgon när vi har varit på safari!! Innan middagen kunde vi höra flodhästarna nere vid nilen, och på vägen till hotellet såg vi gaseller och babianer och storkar och ett vårtsvin. Coolt!
Idag har vi åkt bil typ hela dagen, från Mbale och hit. Det skulle ta typ 6 timmar, men här är allt lite around and about, så det tog typ två timmar att få maten på stället där vi stannade och åt, så det tog mer än åtta timmar allt som allt.
På vägen stannade vi för att tanka, men de hade typ problem så de stod och gungade på bilen när vi satt i, så att de skulle få i så mycket bensin som möjligt. Då kom det fram en gubbe som var påverkad, och började snacka med oss genom bilfönstret. Vi vet inte vad han ville, hans högsta önskan verkade vara att det skulle komma en bibel (baibol som han sa...) från hans land(?) Precis när vi skulle åka så förklarade han att han ville gifta sig (marry) med Sofia. Hon trodde han sa att han skulle mörda (murder) henne, så hon sa nej, annars skulle hon naturligtvis ha tackat ja!
Bildtext: Den blivande bruden spelar gitarr.
Hade bra! Sofia, Haben, Josefina och Anton.
Idag har vi åkt bil typ hela dagen, från Mbale och hit. Det skulle ta typ 6 timmar, men här är allt lite around and about, så det tog typ två timmar att få maten på stället där vi stannade och åt, så det tog mer än åtta timmar allt som allt.
På vägen stannade vi för att tanka, men de hade typ problem så de stod och gungade på bilen när vi satt i, så att de skulle få i så mycket bensin som möjligt. Då kom det fram en gubbe som var påverkad, och började snacka med oss genom bilfönstret. Vi vet inte vad han ville, hans högsta önskan verkade vara att det skulle komma en bibel (baibol som han sa...) från hans land(?) Precis när vi skulle åka så förklarade han att han ville gifta sig (marry) med Sofia. Hon trodde han sa att han skulle mörda (murder) henne, så hon sa nej, annars skulle hon naturligtvis ha tackat ja!
Bildtext: Den blivande bruden spelar gitarr.
Hade bra! Sofia, Haben, Josefina och Anton.
Karate Kid
Här instruerar Anton eleverna i Bumufuni hur majgeri-sparken eller nåt åt det hållet går till.
Barnen fattade snabbt galoppen och det har nog aldrig sparkats så mycket i byn som efter denna genomgång.
Det var mycket uppskattat och nu skall den första karatedojon öppnas i Bumufuni.
Vi har kontaktat Japans Karateförbund i frågan och de lovade att svara omgående.
Snart måste byn öppna sin första biograf och visa Karate Kid.
Hälsar
Janne
Barnen fattade snabbt galoppen och det har nog aldrig sparkats så mycket i byn som efter denna genomgång.
Det var mycket uppskattat och nu skall den första karatedojon öppnas i Bumufuni.
Vi har kontaktat Japans Karateförbund i frågan och de lovade att svara omgående.
Snart måste byn öppna sin första biograf och visa Karate Kid.
Hälsar
Janne
söndag 8 april 2012
Några ord från Sofia och Josefina
Glad Påsk alla hemma i Sverige! Vi tänkte berätta lite snabbt om vårt besök i byns kyrka i fredags!
Gudstjänsten skulle börja vid 10, men som det mesta här så var tiden inte exakt, och inget hände förens klockan 11. Så medan vi väntade så bar vi runt lite på barn, som ni sett på tidigare bilder.
När gudstjänsten tillslut började så bad prästen, Robert predikade, hans barn sjöng och de läste texter om Jesu död på lingesu, så vi fattade inte. Efter det var det vår tur att "underhålla" församlingen, som nästan bara bestod av oss själva och några barn, med lite sång. Vi sjöng vem kan segla, och en låt som Janne har skrivit. Det var inte så många i kyrkan eftersom de flesta går dit på söndagarna, och nu hade det dessutom regnat, så folk var hemma och odlade. De barn som var där ville mest titta på oss tror vi.
Gudstjänsten var lång, drygt två timmar, och bänkarna var obekväma. Men vi klarade oss med humöret i behåll, och när den var slut gick vi tillsammans med barnen tillbaka till Roberts hus.
Vi ses snart! Josefina och Sofia.
Gudstjänsten skulle börja vid 10, men som det mesta här så var tiden inte exakt, och inget hände förens klockan 11. Så medan vi väntade så bar vi runt lite på barn, som ni sett på tidigare bilder.
När gudstjänsten tillslut började så bad prästen, Robert predikade, hans barn sjöng och de läste texter om Jesu död på lingesu, så vi fattade inte. Efter det var det vår tur att "underhålla" församlingen, som nästan bara bestod av oss själva och några barn, med lite sång. Vi sjöng vem kan segla, och en låt som Janne har skrivit. Det var inte så många i kyrkan eftersom de flesta går dit på söndagarna, och nu hade det dessutom regnat, så folk var hemma och odlade. De barn som var där ville mest titta på oss tror vi.
Gudstjänsten var lång, drygt två timmar, och bänkarna var obekväma. Men vi klarade oss med humöret i behåll, och när den var slut gick vi tillsammans med barnen tillbaka till Roberts hus.
Vi ses snart! Josefina och Sofia.
Sofia har ordet
Hej bloggen!
Idag är det en avslappnings dag kan man säga, skönt att bara få ta det lugnt och kunna duscha framförallt.Dagarna i byn har varit otroligt lärorika,roliga,anorlunda och vid vissa tillfällen jobbiga.
Men det känns så otroligt skönt att ha varit där, att få ha träffat alla godhjärtade människor som man förut bara sätt på bild. När man tänker tillbaka tror man nästan inte på att det är sant.
Det känns inte verkligt, att jag har varit i Bumufuni.
Sofia
Idag är det en avslappnings dag kan man säga, skönt att bara få ta det lugnt och kunna duscha framförallt.Dagarna i byn har varit otroligt lärorika,roliga,anorlunda och vid vissa tillfällen jobbiga.
Men det känns så otroligt skönt att ha varit där, att få ha träffat alla godhjärtade människor som man förut bara sätt på bild. När man tänker tillbaka tror man nästan inte på att det är sant.
Det känns inte verkligt, att jag har varit i Bumufuni.
Sofia
lördag 7 april 2012
Det har kommit en hel del regn efter fyra månaders plågsam torka.
Torka innebär hunger och i förlängningen svält.
Hungriga har många varit men inte utsatt för svält.
När jag är i Uganda vill jag prova allting.
Jag vill ta del av det dagliga arbetet för att förstå kulturen bättre.
Här tar jag del i arbetet med en hacka, a hoe, och gräver små gropar där vi slänger i bönor.
Nu är det planting season. När regnen kommer blir den feta jorden såbar och alla rusar ut med hacka och frön för att så.
Aktiviteten är påtaglig och lätt att se och svåremotståndlig att inte delta i.
I detta fall är det spräckliga bönor, pintobönor som vi sår.
Det var en skön känsla att trava iväg barfota och trampa på och hacka och så.
Vi var några stycken så en hektar går ganska fort att bearbeta.
Hälsar numer även såningsman
Janne
Torka innebär hunger och i förlängningen svält.
Hungriga har många varit men inte utsatt för svält.
När jag är i Uganda vill jag prova allting.
Jag vill ta del av det dagliga arbetet för att förstå kulturen bättre.
Här tar jag del i arbetet med en hacka, a hoe, och gräver små gropar där vi slänger i bönor.
Nu är det planting season. När regnen kommer blir den feta jorden såbar och alla rusar ut med hacka och frön för att så.
Aktiviteten är påtaglig och lätt att se och svåremotståndlig att inte delta i.
I detta fall är det spräckliga bönor, pintobönor som vi sår.
Det var en skön känsla att trava iväg barfota och trampa på och hacka och så.
Vi var några stycken så en hektar går ganska fort att bearbeta.
Hälsar numer även såningsman
Janne
Elevbilder
Igår var det dags för skolfoton på Bumufuni.
Visserligen var det Långfredag men vem bryr sig, helg och söcken flyter ihop till flöde av händelser.
På morgonen var det en ceremoni i kyrkan och den kräver sin egen berättelse.
Om vi skall fördjupa kontakten med Bumufuni, vilket vi ska, måste det finnas ett ansikte bakom varje namn.
Nu har vi kartlagt så gott som samtliga med namnlapp enligt Svenskt Skolfotos mönster och det känns som en handlig i sig.
Jag har tagit ut två elever som exempel men alla kommer sedan att finnas tillgängliga om någon vill brevväxla med någon speciell eller stödja dennes/dennas studier.
Hälsar Vi i Uganda
Visserligen var det Långfredag men vem bryr sig, helg och söcken flyter ihop till flöde av händelser.
På morgonen var det en ceremoni i kyrkan och den kräver sin egen berättelse.
Om vi skall fördjupa kontakten med Bumufuni, vilket vi ska, måste det finnas ett ansikte bakom varje namn.
Nu har vi kartlagt så gott som samtliga med namnlapp enligt Svenskt Skolfotos mönster och det känns som en handlig i sig.
Jag har tagit ut två elever som exempel men alla kommer sedan att finnas tillgängliga om någon vill brevväxla med någon speciell eller stödja dennes/dennas studier.
Hälsar Vi i Uganda
torsdag 5 april 2012
Mitt älskade bananträd
Hej Arne!
Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte skickat bilden förut.
SKÄMS på mig, så är det bara.
I det här sammanhanget är jag bara en småhandlare.
Staket och egen vattenkanna har Mister Marufo begåvats och utrustats med.
Det är inte kattskit, vill jag lova.
En ännu gladare påsk önskar jag dig och de dina
Janne
Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte skickat bilden förut.
SKÄMS på mig, så är det bara.
I det här sammanhanget är jag bara en småhandlare.
Staket och egen vattenkanna har Mister Marufo begåvats och utrustats med.
Det är inte kattskit, vill jag lova.
En ännu gladare påsk önskar jag dig och de dina
Janne
Hårddisk?
Efter en vällagad och utsökt lunch var det dags för disken.
Jag såg min chans att influera några män som satt på en bänk och bara ville
njuta av stillheten.
Efter alla diskussioner, föredrag, debatter, kurser med mera som jag
genomlidit i frågan och självutnämnda profeter i frågan var det dags att se om
min attityd till ämnet hade förändrats.
Jag vet inte, men välgörande var det och de ugandiska kvinnorna applåderade
mitt initiav.
Hälsar
Janne
Jag såg min chans att influera några män som satt på en bänk och bara ville
njuta av stillheten.
Efter alla diskussioner, föredrag, debatter, kurser med mera som jag
genomlidit i frågan och självutnämnda profeter i frågan var det dags att se om
min attityd till ämnet hade förändrats.
Jag vet inte, men välgörande var det och de ugandiska kvinnorna applåderade
mitt initiav.
Hälsar
Janne
Påskpynt
Här är Sofia och Jaana i full färd med att dela ut våra medhavda påskägg.
Påskäggen var fyllda med en tvål, en pennvässare, en bomullstråd och en lite
påse med 100 färgade rörpärlor, 10 av varje färg, en pennvässare och ett
sudd.
Det kräver en hel del av finmotoriken med detta pillergöra.
Bara att dela med sig av våra påsktraditioner var en upplevelse i sig.
Påskäggen var fyllda med en tvål, en pennvässare, en bomullstråd och en lite
påse med 100 färgade rörpärlor, 10 av varje färg, en pennvässare och ett
sudd.
Det kräver en hel del av finmotoriken med detta pillergöra.
Bara att dela med sig av våra påsktraditioner var en upplevelse i sig.
Skala banan !
Vi försöker att delta på alla plan i byns arbete.
Här hjälper Haben till att skala matooke, en matbanan som måste kokas innan den kan ätas.
Janne
Visst är dom vackra !
Hej alla Ugandavänner !
Hoppas att ni följer våra hjältars upplevelser i Afrika. På mångas begäran publicerar jag den efterlängtade bilden på lärargänget som denna gång följer med på resan. Ni gör ett kanonjobb med eleverna.
Tack hälsar redaktören i Sverige.
/Arne
Hoppas att ni följer våra hjältars upplevelser i Afrika. På mångas begäran publicerar jag den efterlängtade bilden på lärargänget som denna gång följer med på resan. Ni gör ett kanonjobb med eleverna.
Tack hälsar redaktören i Sverige.
/Arne
Skolfoto
Hej!
Efter en kort välkomstceremoni med tal och sånger blev det uppställning för fotografisk avbildning.
Efter en kort välkomstceremoni med tal och sånger blev det uppställning för fotografisk avbildning.
Yatzy på schemat
Här spelar två elever, namnen kommer senare, Yatzy med lärare och det var mycket uppskattat och lustbetonat.
Det som skall göras skall göras riktigt.
Det tog säkert en timme att lära barnen och läraren men det var det mödan värd.
Så otroligt tacksamma elever det var.
Mycket huvudmatte blev det samtidigt som jag tappade räkningen på de gånger jag var tvungen att ta bort lärarens fingrar när han i all välvilja skulle hjälpa sina adepter i stället för att ha tålamod och låta dem pröva och resonera sig fram till ett svar på hur många ögon tärningarna hade tillsammans eller vilka de skulle spara.
Tålamod, sa Bill till Bull.
Janne
Det som skall göras skall göras riktigt.
Det tog säkert en timme att lära barnen och läraren men det var det mödan värd.
Så otroligt tacksamma elever det var.
Mycket huvudmatte blev det samtidigt som jag tappade räkningen på de gånger jag var tvungen att ta bort lärarens fingrar när han i all välvilja skulle hjälpa sina adepter i stället för att ha tålamod och låta dem pröva och resonera sig fram till ett svar på hur många ögon tärningarna hade tillsammans eller vilka de skulle spara.
Tålamod, sa Bill till Bull.
Janne
Undervisning i engelska
Hej!
Saras engelskundervsining imponerade djupt på Jaana.
Här skall eleverna sätta ihop en mening på ett korrekt sätt.
Från det konkreta till det abstrakta.
Sara hade visat den lilla vedspisen med gryta.
Detta kan Jaana berätta mer om.
Hon var helt fascinerad över deras sätta att undervisa.
Hälsar
Janne
Saras engelskundervsining imponerade djupt på Jaana.
Här skall eleverna sätta ihop en mening på ett korrekt sätt.
Från det konkreta till det abstrakta.
Sara hade visat den lilla vedspisen med gryta.
Detta kan Jaana berätta mer om.
Hon var helt fascinerad över deras sätta att undervisa.
Hälsar
Janne
Högläsning
Hej!
Det var ett rent och sant nöje att sätta en bok i händerna på dessa två elever.
De hade dock påfallande svårt att läsa och behöver naturligtvis intensiv träning.
Boken handlar om Mr och Mrs Bird, två fåglar.
Herr Bird med blå hatt och fru Bird iklädd rosa hatt.
Fru Bird vill byta bostad. Fågelholken de huserar i har hon tröttnat på.
Och så blir det en förvecklingshistoria med en enkel men skön dramaturgi.
Jag gjorde allt jag kunde för att gestalta och dramatisera innhållet.
Eleverna var så ivriga och nyfikna på vad som komma skulle att detta drev dem vidare trots stora svårigheter.
Det skulle vara intressant att kartlägga eleverna och se hur de bäst skulle kunna hjälpas.
Innan lunch hade jag ett möte med föräldrarna och under detta möte uppmanande jag dem att åtminstone frågat vad deras barn har läst idag.
Undrar hur många som hörsammar en sådan uppmaning.
Jag hoppas att Bumufuni School kramar alla dessa värdefulla böcker på betydelser, associationer, undermeningar och tolkningar så att det berikar barnen på bästa möjlga sätt.
Hälsar
Janne .
Det var ett rent och sant nöje att sätta en bok i händerna på dessa två elever.
De hade dock påfallande svårt att läsa och behöver naturligtvis intensiv träning.
Boken handlar om Mr och Mrs Bird, två fåglar.
Herr Bird med blå hatt och fru Bird iklädd rosa hatt.
Fru Bird vill byta bostad. Fågelholken de huserar i har hon tröttnat på.
Och så blir det en förvecklingshistoria med en enkel men skön dramaturgi.
Jag gjorde allt jag kunde för att gestalta och dramatisera innhållet.
Eleverna var så ivriga och nyfikna på vad som komma skulle att detta drev dem vidare trots stora svårigheter.
Det skulle vara intressant att kartlägga eleverna och se hur de bäst skulle kunna hjälpas.
Innan lunch hade jag ett möte med föräldrarna och under detta möte uppmanande jag dem att åtminstone frågat vad deras barn har läst idag.
Undrar hur många som hörsammar en sådan uppmaning.
Jag hoppas att Bumufuni School kramar alla dessa värdefulla böcker på betydelser, associationer, undermeningar och tolkningar så att det berikar barnen på bästa möjlga sätt.
Hälsar
Janne .
Bumufunis restaurang
Bilden föreställer den mat som vi undfägnas med.
Casavachips, matoke, ris, riven vitkål med avocado, kyckling, skurna tomater med en slags charlottenlök och vitlök och en utsökt bönröra.
Janne
Casavachips, matoke, ris, riven vitkål med avocado, kyckling, skurna tomater med en slags charlottenlök och vitlök och en utsökt bönröra.
Janne
Skyfallet !
Hej Bloggen!
idag har vi varit inne i Mbale och det tog verkligen på krafterna.
Jag handlat vykort, frimärken och en klänning till min mor.
Min starka sida är inte shopping.
Jag skall försöka hitta bilder som illustrerar vårt arbete.
Problemet är att jag inte hittar paint nu att spara i men det gör ingenting.
Detta fruktansvärda skyfall kom över oss när vi hade anlänt till Bumufuni.
Det var intensivt och ihållande och det smattrade så mycket på det korrigerade plåttaket att det var svårt att göra sig hörd.
Jorden i den här delen av Uganda skriker efter regn och den var verkligen önskad för att det är dags att plantera.
Alla väntar på att jorden skall lättbearbetad och enkel att sätta frön i.
Regn innebär också att grodorna får en renässans och blir pånyttfödda.
Kväkande nattetid när alla skall hitta en partner når ganska höga nivåer.
Hälsar
Janne
idag har vi varit inne i Mbale och det tog verkligen på krafterna.
Jag handlat vykort, frimärken och en klänning till min mor.
Min starka sida är inte shopping.
Jag skall försöka hitta bilder som illustrerar vårt arbete.
Problemet är att jag inte hittar paint nu att spara i men det gör ingenting.
Detta fruktansvärda skyfall kom över oss när vi hade anlänt till Bumufuni.
Det var intensivt och ihållande och det smattrade så mycket på det korrigerade plåttaket att det var svårt att göra sig hörd.
Jorden i den här delen av Uganda skriker efter regn och den var verkligen önskad för att det är dags att plantera.
Alla väntar på att jorden skall lättbearbetad och enkel att sätta frön i.
Regn innebär också att grodorna får en renässans och blir pånyttfödda.
Kväkande nattetid när alla skall hitta en partner når ganska höga nivåer.
Hälsar
Janne
Ingen är färglös här.
Hej igen!
Vi lärde dem en av våra traditoner hemmavid, att måla påskägg.
Tack till Anna-Karin R. som snabbare än blixten ordnade fram akvarellfärger och penslar.
Detta var ett mycket uppskattat inslag.
Efter utställningen fick barnen naturligtvis äta upp äggen och det var speciellt.
Det märktes på dem. Först dekorera ett ägg och sen förstöra det.
Känslan var nog kluven för det gav en skön mättnadskänsla.
Janne
onsdag 4 april 2012
Badbrudar
Lite återhämtning efter besöket i Bumufuni. I morgon åker gruppen tillbaka till byn.
Lycka till önskar
Arne
Påskpynt i Bumufuni
Idag har varit en stor dag på många sätt.
Vi var uppe tidigt och kom iväg i hyfsad tid till skolan.
Vi tog itu med våra sysslor.
Jaana var nere hos förskolan på förmiddan tillsammans med Sofia och Josefina och där delade de ut påskägg och berättade lite om påsktraditioner.
Sedan fick de göra sina hundraband.
Under dagens hetaste timme genomförde Jaana ett hektorpass med rockringsfia.
Ni skulle ha sett - det var en syn för gudarna.
Bilder och detaljer kring leken utlovas med bestämdhet för det var då Jaana fick färg i ansiktet.
Haben har visat sitt matematikspel till stor förtjusning.
Janne och Anna och Anton har lärt eleverna att spela Yatzy.
Vi har även lärt dem att måla påskägg.
Tji och tre, luffarschack och sten, sax, påse är också nya lekar i Bumufuni.
Anna och Janne har haft ett möte med föräldrar tilsammans med Ann och Robert och föräldrarna har bibringats en djupare förståelse med vårt skolutbyte.
I förrgår presenterade vi böcker för eleverna och det var en lycka utan dess like. Jag satt med två elever i P6 och läste om Mr och Mrs Bird.
Att skolan behöver satsa på läsning råder det inget tvivel om.
Och jag vill här framföra allas varma tack till Matilda Wallin på Internationella Biblioteket i Stockholm för hennes bidrag med böcker och kunskap.
Utan hennes aktiva bistånd hade vi inte lyckats så bra.
Dessa böcker är förhoppningvis starten på en god lästradition i Bumufuni.
Hälsar
Janne
God morgon!
Till ackompanjemanget av en fågelsång värdig en regnskog har Jag just avnjutit en närande frukost, bestående av bönor, korv, spansk omelett, mangojuice, ugandiskt te och kaffe, i nu nämnd ordning.
Nåväl. Solen värmer gott och den termometer som Leffe Persson gav mig visar
27 grader. Lägsta temperatur har varit 26 så vi befinner på tropiska breddgrader.
En snabb rekapitulation av resan ner.
03.00 a.m. hämtade två taxibilar oss, en hemma hos mig i Mälarhöjden och en hemma hos Anna och Anton i Tallkrogen.
Därifrån plockade vi upp resten av gänget, Jaana, Haben, Josefina och Sofia för en resa i morgonmörka Stockholm till Arlanda.
Planet avgick enligt tidtabell 06.25 på 130 mil långa färden mot Amsterdam där vi landade ahead of schedule.
Planet, en Airbus mot Entebbe kom iväg något senare men den resan gick lugnt med några enstaka stunder av turbulens då det kändes lite skakigt.
Hur långt det är fågelvägen mellan Amsterdam och Kigali vet jag inte och jag glömde fråga flygvärdinnorna. Flög vi i jonosfären, stratosfären eller någon annan sfär?
Moln är fascinerande fenomen. Fluffigt vita och mjuka vid en anblick.
Jag träffade, av någon oförklarlig och oförklarlig anledning även på detta plan, naturligtvis en person som fångade mitt intresse som öppnade en dörr till några tankeställare.
Mannen i detta fall var filmproducent i Kigali. Han berättade om folkmordet i Rwanda. Hans uppgift är att leda och övervaka produktion av olika realityserier för att läka såren efter de tre tragiska månaderna när allt som kunde slutade i ett stort svart hål.
Efter mellanlandningen i Kigali tog planet ett halvtimmes skutt över Viktoriasjön till Entebbe.
Allt bagage var med och viseringen gick mycket smidigt och snabbt.
Utanför väntade två bilar på oss som tog oss till hotellet, Elephant Safari Village.
Vatten, vatten, vatten var ett måste och det ordnades fram snabbt.
Vi fick sätta upp ett av våra medhavda myggnät och det var en enkel och genial konstruktion.
På dörren till köket på Elephant Safari Village satt en klistermärke där det stod You can stop corruption. Jag läste texten högt och portiern skrattade högt och lade till: It is impossible.
Igår morse var det dags för avfärd mot Mbale och vår chaufför Vincent var där tidigt.
Klockan var säkert 10 innan vi kom iväg och då skulle vi skulle vi in i trängseln i Kampala.
Där protesterar folk från organisation walk to work samtidigt som det var en världskonferens för ambulanspersonal.
Vi kom till slut ut ur huvudstaden och anträdde färden mot Mbale.
Vatten och bananer hade vi med oss inköpta på shoppinggallerian Shoprite.
Alla visade ett otroligt tålamod i den tryckande hettan under den åtta timma långa färden.
Middag avnjöt vi på Mbale Resort Hotels restaurang som verkligen inte är av typen fast food.
Idag den första april har vi badat i poolen och det var svalkande och energigivande och inget skämt utan på blötaste allvar.
Vad som är så speciellt och fantastiskt med denna resa är att hela skolan är representerad, från förskoleklass till 9:an.
Det känns stort och viktigt.
Hälsar
Janne
tisdag 3 april 2012
The Gang in Bumufuni
Dom verkar ha lika varmt och fint väder som vi har.
/Arne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)